Rekommendationer

1. Upptäckt och förebyggande verksamhet
2. Bedömningsinstrument och dokumentation
3. Narkotika- psykosocial behandling och läkemdelsbehandling
4. Alkohol- psykosocial behandling och läkemedelsbehandling
5. Graviditet och missbruk
6. Missbruk och beroende med samtidig psykiatrisk och /eller somatisk sjukdom

Här finns en sammanfattning av vad expertunderlaget ger för slutsatser inom de olika områdena.

Här kan du hämta rekommendationerna i pdf

1. Upptäckt och förebyggande verksamhet

• Ett system för hälso- och sjukvården med tydliga strategier för tidig upptäckt av alkohol- och narkotikaproblem kan medföra att man tidigare kan åtgärda begynnande problem. På sikt kan ett sådant system även innebära besparingar för såväl hälso- och sjukvården som samhället i stort. Detta gäller nybesök och för patienter med specifika hälsoproblem (se kapitel 3 i Riktlinjerna). Aktuella områden för ett sådant system är psykiatrin, primärvården, företagshälsovården och de akutmottagningar där alkoholrelaterade skador och sjukdomar förekommer.
• Ett liknande system för tidig upptäckt av alkohol- och narkotikaproblem kan inom socialtjänsten få motsvarande positiva effekter.
• Sekundärprevention genom s.k. kort rådgivning hjälper många patienter oberoende av kön och är dessutom kostnadseffektivt. Detta gäller i första hand primärvården (evidensgrad 1), akutmottagningarna (evidensgrad 1), psykiatrin (evidensgrad 3) och företagshälsovården (evidensgraden har inte kunnat bedömas).
• Kort rådgivning kan kompletteras med återföring (feedback) av resultat från mätning av biologiska markörer (visst vetenskapligt underlag).
• Det saknas studier beträffande kort rådgivning inom socialtjänsten och därmed saknas vetenskaplig evidens. Men erfarenheterna från primärvården är goda, och därför kan en liknande verksamhet inom socialtjänsten få positiva effekter.

2. Bedömningsinstrument och dokumentation

Både de biologiska och psykologiska testen gör det möjligt att välja åtgärder på rätt nivå och följa utfallet av de åtgärder som klienten eller patienten har erbjudits, dvs. bedöma om åtgärderna har hjälpt honom eller henne att minska eller bli kvitt sitt missbruk eller beroende. Testen är också viktiga när man vill göra utvärderingar av olika åtgärders effekter.
Läs mer i kapitel 4, De nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård.

3. Missbruk och beroende av narkotika

Abstinensbehandling vid narkotikamissbruk och beroende

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Vid akuta medicinska tillstånd är abstinensbehandling synnerligen viktig, oavsett möjligheterna att kunna erbjuda mer långsiktig behandling.
• Det saknas specifik läkemedelsbehandling för abstinenssymtom när det gäller amfetamin, kokain, cannabis och hallucinogener. För cannabis finns rapporter om farmakologisk behandling, men de är få och inga säkra slutsatser kan därför dras. För symtomatisk behandling vid agitation och oro föreslås generellt bensodiazepinbehandling.
• Abstinensbehandling som inte följs av vidare behandling gagnar inte patientens situation på längre sikt. Genom att erbjuda denna behandling i ett sammanhang, s.k. "vårdkedja", kan däremot patientens situation stärkas. Redan vid inläggning i sjukhusvård är samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården väsentlig.
• Åtgärder som gäller behandlingsmiljöns struktur och utformning, t.ex. personalens tillgänglighet, bemötande och en hög aktivitetsnivå i verksamhetens behandlingsmiljö, är sannolikt betydelsefulla för effektiv behandling.
• Det finns ett svagt stöd för antagandet att abstinensbehandling i slutenvård är att föredra framför öppenvård med undantag för behandling av opiatmissbruk (evidensgrad 4).
• Informationssamtal med patienten före inläggning för abstinensbehandling tycks förbättra resultaten av denna (evidensgrad 2).

Behandling vid cannabisberoende

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Behandlingen vid cannabisberoende inriktas på omedelbar avhållsamhet, med regelmässigt övervakat urinprov (se kapitel 4), (evidensgrad 2).
• För en effektiv behandling är det viktigt att behandlingspersonalen har kunskap om kognitiva funktioner och att de kan identifiera eventuell kognitiv funktionsnedsättning. Behandlingen fokuseras på cannabismissbrukets eller -beroendets negativa effekter på tankefunktionen (evidensgrad 2).
• Behandlingen inriktas på bruket i sig med samtidiga stödinsatser för drogrelaterade kompetensbrister. Det gäller främst träning i psykologisk och social kompetens (evidensgrad 2).
• En systematisk undersökning av det s.k. drogrelaterade episodiska minnet kan ge ett underlag för självkännedom hos klienten eller patienten. Denna kan i sin tur utnyttjas för att utveckla kognitiva strategier för att stärka dennes självkänsla (evidensgrad 3).
• Behandlingen för den grupp som har mindre uttalade problem inriktas på korttidsbehandling (tre till sex gånger), medan längre behandlingsprogram (minimum fjorton sessioner över en fyramånadersperiod) reserveras för dem som haft ett så gott som dagligt missbruk under de senaste sex månaderna före behandlingsinsatsen (evidensgrad 2). De längre programmen kombineras med uppföljande stödinsatser.
• I de fall det bedöms vara rimligt kan behandlingen kombineras med stödinsatser för familj eller närstående (evidensgrad 3).

Behandling av missbruk och beroende av centralstimulantia

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Läkemedelsbehandling med disulfiram (Antabus®) (evidensgrad 2-3) har gynnsam effekt vid kokainberoende.
• Behandling med kognitiv beteendeterapi har effekt (evidensgrad 1) vid kokainmissbruk och -beroende.

Psykosocial behandling av opiatmissbruk och -beroende

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Psykosocial behandling i sig har effekter på missbruket, vilket innebär att sådan kan bli aktuell när det inte är möjligt med en kombinationsbehandling.
• Ingen enskild psykosocial behandlingsmetod som varit föremål för analyser framstår som överlägsen någon annan (evidensgrad 2).
• Psykoterapier (med psykoterapiutbildade utövare i familjeterapi, dynamisk terapi eller kognitiv terapi) framstår dock som effektivare när det gäller kvarstannande i behandling (visst vetenskapligt stöd).

Långtidsförlopp vid missbruk och beroende av narkotika

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Samhället behöver minska motståndet mot att söka hjälp för narkotikaproblem. Motståndet kan bland annat handla om rädslan för utredning och omhändertagande av egna barn, och polisanmälan t.ex. för narkotikainnehav.
• Erfarenheter från självläkningsprocesser (s.k. natural recovery) kan systematiskt utnyttjas för utvecklingen av den professionella behandlingsverksamheten.
• Det är viktigt att socialtjänst och hälso- och sjukvård etablerar kontakter med självhjälpsgrupper för erfarenhetsutbyte eller bistår personer med narkotikaproblem eller -beroende med hjälp till sådana kontakter. Sådant stöd kan initieras både under och efter en behandling.

Sociala stödåtgärder

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Det är viktigt att utvärdera om samhället klarar av att erbjuda de stödåtgärder som behövs.
• Det är viktigt att vården verkar för att underlätta situationen för de familjemedlemmar som kan stödja personer med missbruk eller beroende av narkotika.
• En kombination av hemlöshet och missbruk eller beroende är ett hinder när det gäller förmågan att tillgodogöra sig boendestöd samt annan social service och behandling.

4. Missbruk och beroende av alkohol

Alkoholabstinens

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Bensodiazepiner motverkar både ospecifika och specifika abstinenssymtom och verkar i dag vara det mest verksamma medlet. Inget enskilt preparat inom denna grupp kan anses överlägset något annat. Behandling innebär en risk för beroendeutveckling och det bör särskilt uppmärksammas vid långtidsbehandling (evidensgrad 1).
• Klometiazol (Heminevrin) har vetenskapligt dokumenterad effekt när det gäller ospecifika abstinenssymtom, men uppvisar biverkningar — främst ökad sekretion i andningsvägarna (visst vetenskapligt stöd).
• Betareceptorantagonister är effektiva vid ospecifika abstinenssymtom, men har ingen dokumenterad effekt på specifika symtom som delirium tremens eller kramper (evidensgrad 2).
• Vetenskapligt underlag saknas för att bedöma effekterna vid abstinensbehandling med antiepileptiska medel som till exempel karbamazepin, fenytoin och valproat. En rad biverkningar av dessa preparat är kända.
• Vid alkoholabstinens ges Tiamin innan patienten får mat och dryck eller dropp. Svåra hjärnskador och andra allvarliga komplikationer kan därmed undvikas (evidensgrad 1).

Psykosocial behandling av alkoholmissbruk och -beroende

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Flera specifika psykosociala behandlingsmetoder har gynnsamma effekter liknande de som uppnås vid andra hälsoproblem och sjukdomar inom hälso- och sjukvård (evidensgrad 1).
• Specifika behandlingsmetoder visar bättre effekt på missbruket än ospecifika (evidensgrad 1).
• Ingen specifik metod visar bättre effekt än någon annan för individer med psykisk störning eller personlighetsstörning (evidensgrad 2).
• Visst stöd finns för att anpassa eller matcha behandlingens intensitet mot missbrukets svårighetsgrad — vid svårare beroende krävs mer omfattande behandling (evidensgrad 2). Däremot saknas stöd för att matcha en viss behandlingsmetod till individuella karaktäristika (evidensgrad 1).
• Vid behandling av psykiskt störda missbrukare och hemlösa missbrukare är det viktigt att såväl missbruk som psykisk störning och andra livsproblem behandlas samtidigt (evidensgrad 2).
• Positiva effekter uppnås vid behandling av socialt utsatta personer med alkoholmissbruk- eller beroende, om beteendeterapeutiska tekniker och ett strukturerat, samordnat patientstöd kombineras (evidensgrad 2).

Rehabilitering utanför vårdsystemet

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Alkoholmissbruk är ett komplext problem som kan lösas både med och utan olika former av professionell hjälp
• Tillfrisknande är en långsiktig process som kräver stor lyhördhet och anpassning av insatsernas intensitet, omfattning och karaktär till individens förutsättningar, livssituation, utvecklingsfas och motivation.
• Professionell hjälp behöver nödvändigtvis inte alltid syfta till att bota. För vissa kan den vara en pådrivande faktor för att väcka, bana väg för, stärka och behålla individens egna ansträngningar att åstadkomma en förändring.

Långtidsuppföljningar vid behandling av alkoholmissbruk

Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser:

• Behandling kan ha långsiktiga positiva effekter på alkoholmissbruk och -beroende (visst vetenskapligt stöd).
• Vid svårare alkoholmissbruk och -beroende har snabb initial behandling, längre initiala vårdtider och kompletterande efterföljande behandling samband med ett positivt utfall (visst vetenskapligt stöd).
• Stödjande sociala faktorer som deltagande i AA och andra självhjälpsgrupper och ett stabilt socialt nätverk har ett positivt samband med utfallet (visst vetenskapligt stöd).
• Det saknas stöd för att s.k. korttidsintervention för högkonsumenter (riskbrukskonsumenter) har bättre långtidseffekter på alkoholkonsumtion, missbruk och beroende än enkel rådgivning, se vidare genomgången i kapitel 3 (visst vetenskapligt stöd).

5. Gravida kvinnor

• Alkoholintag under graviditet har visats ha skadliga effekter på fostret. Det finns ingen bevisad ofarlig kvantitet alkohol för fostret under graviditeten.
• Det saknas evidens för specifika test för gravida kvinnors alkoholintag, men vedertagna psykologiska test, speciellt AUDIT, kan även användas för att utreda gravida kvinnors alkoholbruk (evidensgrad 2).
• Det visar sig vara mycket svårt att identifiera narkotikaanvändning bland gravida kvinnor inom mödrahälsovården. Underrapportering gäller i de flesta studier. Det är inte heller lätt att identifiera narkotikabruk genom biokemiska metoder (evidensgrad 1).
• Det är viktigt att erbjuda olika typer av socialt stöd till gravida kvinnor med missbruksproblem, som komplement till behandlingsinsatser. Den involverade partnerns alkohol- och narkotikavanor har förmodligen också ett avgörande inflytande på den blivande moderns alkohol- och narkotikavanor.
• Experterna förordar utbildning av obstetrisk personal (personal inom gynekologi och mödravård) för såväl inledande screening som kort intervention (evidensgrad 2).
• När det gäller olika behandlingsalternativ där läkemedel används (t.ex. metadon eller Subutex®) för narkotikamissbruk är det viktigt att efter en noggrann utredning väga metodens effektivitet mot eventuella risker för fostret. Subutex® tycks i vissa studier ge mindre biverkningar hos det nyfödda barnet, speciellt abstinenssymtom, men evidensen är svag på grund av få studier.

6. Missbruk och beroende och samtidig psykiatrisk och/eller somatisk sjukdom (samsjuklighet)

• Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har ett gemensamt ansvar för klienter och patienter med missbruk och beroende och samtidig psykiatrisk eller somatisk sjukdom (samsjuklighet).
• Om man misstänker att en klient med missbruks- och beroendeproblem som söker inom socialtjänsten också har en psykisk störning eller sjukdom respektive somatisk sjukdom, ska man omedelbart ta kontakt med hälso- och sjukvården för en bedömning.
• För lämplig behandling av en klient eller patient med missbruks- eller beroendeproblem och samtidig psykisk störning eller sjukdom är det viktigt att behandlingen för de båda problemen sker samtidigt och i samordnade former efter den första akuta insatsen.
• Det finns ingen evidensbaserad specifik behandling för samsjuklighet. Inget talar dock emot att använda de metoder som visat effekt vid behandling av missbruk och beroende respektive psykiatrisk störning och sjukdom.

Evidensgrad 2
En studie med högt bevisvärde plus minst två med medelhögt bevisvärde och entydiga resultat (huvudregel). Följande undantag kan förekomma: Väl upplagda kohortstudier  eller fallkontrollstudier med entydiga resultat. Även flera randomiserade kontrollerade studier med medelhögt och lågt bevisvärde med entydigt resultat.

Evidensgrad 3
Minst två studier med medelhögt bevisvärde och entydigt resultat. Följande undantag  kan förekomma: Väl upplagda kohortstudier eller fallkontrollstudier med divergerande resultat. Även flera randomiserade kontrollerade studier med medelhögt eller lågt bevisvärde.

Evidensgrad 4
Enbart studier av lågt bevisvärde eller avsaknad av studier. Expertutlåtanden eller konsensusutlåtande utan explicit systematisk genomgång.