Några principer för aktionsforskning
I aktionsforskning sätts kriterier i form av olika värden som växer fram i en dialog mellan praktiker och forskare, det manifesteras också fysiskt genom att alla inblandade parter upplever och själva uttrycker vad de menar. Det finns flera benämningar för den här processen. Habermas talar om "ett störningsfritt samtal" som utvecklas ut det kommunikativa handlandet. Benhabib har utvecklat en modell för "Det goda offentliga samtalet" som också kallas för interaktiv universalism, det vill säga att vi handlar på ett sätt som är konsistent med att alla inblandade individers värde och värdighet respekteras. Man kan säga att aktionsforskning också innebär ett upplösande av det åskådarparadigm som traditionellt råder inom forskning. Forskaren blir både deltagare och betraktare. I linje med detta sker en nedtoning av relationen mellan subjekt och objekt. En kommunikativ dialog kring vad som är etiskt handlande tillskapas mellan aktörerna i aktionsforskningsprocessen.
Avsikten med aktionsforskning är att praktiken ska förändras i handling, genom de analyser som framkommer från den skrivna produkten. Förändring sker ofta i de inre värdeskapande processer som aktionslärningen tillför samtliga deltagare i processen. Forskarens roll är att både att initiera olika samtal och möten, och delta i dem som en jämbördig person. Forskaren lär sig och får själv nya insikter och erfarenheter under processens gång.
Några grundläggande principer för deltagarorienterad forskning är:
1. Forskningen ska bedrivas på ett sätt som gör att människor kan delta i hela forskningsprocessen från formulerandet av frågeställningar till analys och diskussioner om hur resultaten ska användas.
2. Forskning ska ha som syfte att föra med sig direkta och positiva effekter för de organisationer, grupper och individer som involveras.
